Rädsla är något som ofta uppstår längs med den andliga vägen. När vi mediterar kan både rädsla och fruktan dyka upp helt oförberett. Särskilt när vi strävar efter att släppa taget om kontroll och manipulation. Vårt egobaserade sinne gillar inte alls tanken på att inte ha kontroll, så när det kommer i kontakt med något det inte förstår eller känner till, blir reaktionen därefter.
Vi har sedan tidernas begynnelse lärt oss att rädsla är samma sak som fara. Men inom andligheten förhåller det sig inte riktigt på det viset. I själva verket kan det betyda att rädsla och frukta inte kommer från någon fara. Istället kan det betyda att vi håller på att nå ner till en djupare plats inom oss. Och det kan kännas skrämmande eftersom vi inte har kontroll över den platsen. Den är okänd. Så om rädslan skulle poppa upp inom oss gör vi bäst i att välkomna den och låta den komma fram. Spring inte bort utan närma dig den istället. Du behöver självklart inte kasta dig över den med öppna armar, men du måste sluta fly. Du kan inte springa så långt eller så snabbt att du kommer så mycket som en millimeter ifrån dig själv. Du kan aldrig någonsin komma ifrån dig själv.
Om du är ute i djungeln och blir rädd att ett djur ska anfalla dig, är det klokt att följa känslan att snabbt vilja fly. Men nu befinner du dig inte i djungeln. Känn rädslan i din kropp. Lägg märke till att sinnet helst av allt vill hitta på historier och idéer om den, och påminn dig då om att dessa historier inte är sanna. Var inte rädd för rädslan så att du stänger den ute, det bästa är att uppleva den eftersom den ofta är en dörr. Den är helt enkelt något du måste gå igenom.
När du är redo att ta dig igenom rädslan och dess faror, lyft upp den för att se vad som finns under på ett ännu djupare plan, då har rädslan tjänat sitt syfte. Så om du under meditation blir rädd behöver det inte innebära att något har gått fel. I själva verket betyder det att något, på ett andligt plan, har börjat gå rätt.
Alltid kärlek,
Clair