Sedan urminnes tider har vi människor värderat varandra utifrån vårt yttre. Även om kläder till en början enbart hade ett funktionellt syfte, så användes kroppsprydnader, snäckor, fjädrar och tatueringar för att markera status, social tillhörighet och kön. Inget har förändrats sedan dess utan vi signalerar fortfarande till omvärlden vilka vi är eller vilka vi vill vara. Vi dömer varandra och stoppar in människor i olika fack. Eftersom kläder uttrycker vilka vi är och var vi kommer ifrån, kan vi höja vår status genom att ändra vårt yttre.
I jakten på lycka och framgång är alla medel tillåtna. Utan minsta lilla tvekan sprutar många av oss in botox och så kallade “fillers” i våra kroppar, andra lägger sig under kniven för att justera olika kroppsdelar eller ta bort rynkor. Allt för att bli attraktiva och älskade. Tänk om vi hade varit lika oroliga över vårt inre som över vårt yttre? Missförstå mig rätt. Jag säger inte att vi inte ska ta hand om oss och känna oss fina, men om inte själen mår bra spelar det ingen roll hur mycket vi kämpar på gymmet.
Det är inte bara tidningar, film och reklam som påverkar, utan vi matas dagligen av sociala medier och influencers med hur vi ska se ut, vad vi ska äta, vad vi ska tycka, allt för att bli lyckliga och framgångsrika. Pressen att vara “perfekt” har blivit hysteriskt stor och människor mår bara sämre och sämre. Rädslan att inte kunna leva upp till alla krav förtär oss och därför dövar vi smärtan med mat, sex, alkohol, droger, spel, kärlek, arbete, träning, kickar, ja vad du vill. Vad vi alla dock glömmer är att rädslan är en illusion som ställer till med mycket elände. Vi förlorar oss själva och glömmer vilka vi egentligen är.
När människor träffar varandra för första gången frågar de ofta “VAD gör du?”, istället för “VEM är du?” Varför är vi mer intresserade av vad människor presterar än av vad de känner och tänker?
Allt hänger ihop. Vi kan inte få det ena utan det andra. För att må bra, inifrån och ut, måste vi boosta själen genom att ge oss dagliga kärleksförklaringar. Vi måste känna att vi duger. Precis så som vi är. När vi älskar oss själva och känner i våra hjärtan att vi är Guds perfekta skapelse, då lyser vi av inre och yttre skönhet som andas liv.
Varje gång jag går förbi en spegel eller ett stort fönster, stannar jag upp och ger mig själv ett varmt leende. “Hej darling”, säger jag högt till mig själv. “Idag är du riktigt snygg!” Visst känns det lite fånigt ibland, speciellt när jag känner mig som en säck potatis. Men det är ju just då jag behöver det som mest. Jag blir på gott humör och jag påminner mig själv om hur värdefull jag är.
En av mina livsuppgifter är att hjälpa människor hitta tillbaka till sig själva. Till essensen av det som är vi. Det viktigaste vi kan göra för oss själva är att lösa upp all gegga som blockerar vår inre glädje. Kärlek är inte vad vi tror att det är. Kärlek är en häftig omfamning av livet och av vår existens.
Det finns inget “hur man ska göra”, och det finns inget sådant som hur det borde se ut. Den verkliga innebörden av våra liv är något som finns mycket mycket nära. Det finns i varje andetag vi tar. Du kan känna det. Du har känt det hela livet. Du har alltid vetat att det finns något inom dig som har försökt bryta fram och finnas till. Alla känner det inombords. Det är livet som vaknar.
Alltid kärlek,
Clair