I den filippinska mytologins dunkla skogar vakar tikbalang, en gäckande och mångbottnad gestalt som förenar människans drag med hästens vildhet. Varelsen avbildas som en reslig och gänglig skepnad med en senig människokropp, men krönt av ett hästhuvud och försedd med hovar i stället för fötter. Hans extremiteter är så oproportionerligt långa att knäna ofta sticker upp högt ovanför axlarna när han sitter nedhukad bland buskagen i väntan på ensamma förbipasserande.
Tikbalang är framför allt känd som en listig trickster som finner nöje i att förvilla vandrare som rör sig genom täta bergsskogar eller övergivna marker. Med hjälp av illusioner och förvrängda sinnesintryck får han stigar att plötsligt försvinna eller gå i ändlösa cirklar. Den som drabbas av hans lek kan vandra i timmar på vad som borde vara en välbekant väg, helt oförmögen att finna vägen ut ur den tätnande grönskan. Varelsen betraktas sällan som direkt blodtörstig, men dess spratt kan leda till djup panik och utmattning för den vilsekomne.
Enligt den traditionella folktron finns det dock ett beprövat sätt att bryta förtrollningen: att ta av sig sin tröja och sätta på sig den ut och in. Denna enkla handling sägs förvirra tikbalangen och omedelbart återställa skogens verkliga proportioner. Legenden fungerar därmed som både en varning och en hyllning till naturens outgrundliga krafter, där människans förstånd sätts på prov mot skogens uråldriga, vilda väktare.
Allt Gott!