Orden som står i rubriken till detta blogginlägg kan vara oerhört tuffa att ta till sig. Ja, man kan reagera med att bli irriterad eller rentav förbannad. Men det är ingen slump att den här frågan kallas för den “Gyllene frågan”.
Jag utger mig inte för att vara någon expert – på någonting, egentligen. Jag är en sökare, och genom åren har jag utforskat allt från frigörande andning, meditation till ho’oponopono till andevärlden, seanser och mystik för att fortsätta med alkemi, magi, healing, astrologi, shamanism och lite annat smått och gott. Men jag återvänder alltid till något som heter ACIM – A Course In Miracles, eller “Mirakelkursen” som den kallas i dagligt tal. Kursen handlar om att träna om sinnet och börja se världen i ett helt nytt ljus.
Alla vi människor går omkring och bär på föreställningar, idéer och gamla mentala konstruktioner som inte medför något konstruktivt i våra liv. Men vi envisas med att hålla fast vid dessa tankar så att vi kan tycka att livet är orättvist och att det är alla andras fel om saker och ting går snett. Offerkoftan är som en snuttefilt för många av oss.
Mirakelkursen har dock fräckheten att mena att det är jag själv som bär skulden för den röra som är mitt liv. Den antyder att om jag bara släpper taget om alla mina vansinniga fixeringar, mina “han har varit orättvis mot mig”-blockeringar och alla andra missuppfattningar jag bär på om hur världen fungerar – ja, då skulle jag kunna bli lycklig. Den menar att enda anledningen till att jag inte upplever superkärlek och formligen badar i överflöd beror på att mitt medvetande skriker varningsmeddelanden till mig hela tiden. – Jag vet! Det här är minst sagt utmanande och provocerande.
Det hela handlar om att krossa de mentala föreställningar som blivit ens fängelse. Det handlar om att släppa taget och överlämna sig till den kärleksfulla, allsmäktiga kraft som är större, djärvare, mer strålande och, faktiskt, märkligare än någonting annat som jag någonsin stött på: de heliga vibbar som är själva livet.
Livet, som – hur många murar jag än reser, hur totalt jag än gör bort mig – alltid står där med öppen famn och väntar.
ACIM är djupsinnig och ibland lite svår att förstå sig på som nybörjare, men när man väl kommer in i “tänket” är den verkligen ett Mirakel som kan förändra hela ens liv. Vi har bara ett syfte; att vara lyckliga!
Om du är nyfiken på att veta mer om ACIM så kommer du att hitta mer om detta i några av mina kommande blogginlägg.
I kärlek,
Clair
