Inom wicca tror de flesta anhängare på Guden och Gudinnan. Det manliga och det kvinnliga anses lika viktig och betydelsefullt och den ena av Gudomens aspekter står inte över den andra. Det vill säga Guden är inte på något sätt högre än Gudinnan.
Guden och Gudinnan kan uppenara sig i många olika former beroende på vilken tradition anhängarna tillhör. Det finns wiccatroende som ser dem som arketyper och andra som betraktar dem som mer verkliga, påtagliga väsen. En del anävnder namn från den romerska eller grekiska mytologin för att namnge dem, andra från den keltiska eller nordiska. Somliga namnger dem inte alls utan använder sig av orden Guden och Gudinnan. Ytterliga andra ger dem olika namn vid olika tillfällen och plockar fritt ur världens olika gudaberättelser.
Något som är kännetecknande för wicca är att Gudomligheten, det vill säga Guden och Gudinnan, inte är något abstrakt och svårbegripligt som finns långt ifrån oss. Istället är Gudomligheten något som är väldigt tydligt förankrat med jorden och naturen omkring oss samt med årstidernas växlingar.
Gudomligheten kan inom wiccas filosofi ses i allt levande.
Jag är Gudinnan, du är Gudinnan. Gudinnan finns i allt som lever och är och hon är ändå en egen individ.
I dig, i träden, i räven i skogen ser jag Gudens och Gudinnans ansikten och egenskaper. Genom att betrakta allt som en del av Gudomligheten blir också allt som lever heligt och något som behöver bemötas med respekt.
I nästa inlägg av min blogg vill jag berätta om de åtta sabbaterna, de åtta högtider som firas och där Gudomligheten blir mycket synlig och påtaglig. Genom att lära dig mer om de sababter som firas kommer du också att bättre få en inblick i hur man inom wicca betraktar Gudomligheten.