Även om rötterna till all häxkonst och naturmagi är mycket gamla så är wicca en ung religion. Grundaren av den första wiccanska coven vi känner till var Gerald Brosseau Gardner, en engelsman som levde mellan åren 1884 och 1964.
Gardner hade ett stort intresse för mystisism och ockultism och under många år levde han i Asien där han vid sidan av sitt arbete också studerade ett flertal magiska traditioner. Han fascinerades djupt inför de riter som utfördes bland ursprungsinvånarna i bland annat Borneos djungel och han blev också vän med människorna där. När han sedan flyttade tillbaka till England tog han sina kunskaper med sig och fortsatte sitt andliga sökande.
Gardner sade sig, väl tillbaka i England, ha mött en kvinna som introducerat honom för en coven, det vill säga en sammanslutning av häxor. Han blev initierad, det vill säga invigd, och upptagen som medlem i denna sammanslutning, och påstod vidare att deras läror hade sitt ursprung i en mycket gammal, förkristen tid. Dessa läror var inte bara hemliga för omvärlden, de var också enligt lag förbjudna och det gjorde det svårt för dem att överleva i den moderna världen.
Gardner kände sig bekymrad över att traditionen var på utdöende och snart skulle försvinna och han valde därför att skriva om den i syfte att bevara den. Han publicerade bland flera andra boken “Witchcraft today” och började runt den tiden, i mitten av 1950-talet att öppet gå ut och presentera sig själv som häxa i den tidens media. Snabbt blev Gardner att betrakta som en centralfigur i det som senare skulle komma att kallas wicca. Wicca, som för övrigt tros ha fått sitt namn genom en kombination av orden witch och wicked.
Gardner växte i popularitet och grundade själv covens i vilka han initierade nya medlemmar. Det gav traditionen en spridning och parallellt dök också andra grupper upp som kallade sig häxor eller wiccas.
Gardner kombinerade många olika läror i sin filosofi och plockade kunskap från hela världen. Där fanns inslag som vi idag kanske kan höja förvånat på ögonbrynen över, såsom rituell nakenhet, men det var ingen dogmatisk religion med hårda regler huggna i sten. Det viktigaste var “Do as you want but harm none” och att fira de åtta sabbaterna som du kan läsa om i tidigare inlägg i min blogg. Hur dessa firades kunde och kan fortfarande variera mycket mellan olika utövare.
En del av sin filosofi utvecklade Gardner genom sitt umgänge med Aleister Crowley, mer om honom kan du läsa i nästa inlägg i min blogg.