Just nu befinner vi oss i en orolig tid som vi inte varit med om förut. Jag tror att detta har gjort att fler och fler börjat förstå att vi alla hör ihop. Detta betyder i sak att alla upplever den kollektiva medvetenhetsnivån – som vi alla har gemensamt – med allt vad det innebär. Men det medför inte att vi alla känner, tänker, uppfattar och vill likadant. Detta är såklart inte helt okomplicerat.
Vi har i alla tider haft människor som varit före alla andra, som vaket har sett och förstått det som inte den stora massan gjort. De har blivit hånade, bestraffade och till och med mördade för sin insikter. Vi har också alltid haft de som stretat emot, nej-sägare och sanningsförnekare. De vill helt enkelt inte lyssna eller att någon annan än dem själva kan ha rätt. Det största problemet är dock att vilken tid vi än levat, eller lever i, så har vi alltid varit rädda för det som är nytt, okänt, provocerande och vågat. Förmodligen för att det är lättare att följa strömmen, att inte utmärka sig utan istället föra över sin rädsla på andra som är mottagliga.
Eftersom vi alla är en enda enhet så skapar vi bara mer ångest och problem för oss själva ju mer vi stretar emot. Att låta rädslorna ta över har aldrig gynnat någon eller något. Det bästa vi kan göra är att känna tillit till Gud, Universum, Kraften, vad du vill, och inte någonsin tappa tron på att ljuset alltid vinner över mörkret, hur bistert det än ser ut. Så frånsett följderna av våra handlingar, som dessutom blir allas våra följder/konsekvenser, måste vi komma ihåg att vi alla är ett.
Alltid kärlek, Clair