Shamanismen, som är tiotusentals år gammal, har sitt ursprung i jägar- och samlarsamhällen och misstas ibland för att vara en religion. Men så är det dock inte trots att den innehar många olika andliga dimensioner. Man kan snarare beskriva shamanism som ett levnadssätt i symbios med naturen, människan, djuren och kosmos.
“Shaman” är ett ord som från början kommer från en språkgrupp som kallas för tungusiska och som fortfarande talas, även om det är på väg att dö ut, av tungusiska folk i delar av Sibirien och norra Kina. De har ett ord “sa” som betyder “veta”, så en shaman är en person som “vet”. Men shamanen går under olika benämningar beroende på geografi och kultur. Här hos oss i Norden så användes förr namnen viskvinna eller visman samt völva och gandman. Samerna omnämner fortfarande sina shamaner som noaidi, och på Grönland omnämns de som angakoqq.
Det finns kulturfolk i vår tid som lever efter sina gamla traditioner med tyngdpunkten på shamanism. Exempel på dessa är: nord- och sydamerikanska indianer, inuiter, samer, sibirisk ursprungsbefolkning, aboriginer, maorier m fl.
Alla kan bli shamaner oavsett kön och kultur. Däremot finns det en skillnad inom vissa kulturer på manlig och kvinnlig utövning, där ingen av dem har insyn i varandras verksamhet.
Inom vår nordiska shamankultur har vi däremot haft övervägande kvinnliga shamaner.
Mer om detta kommer jag skriva om i kommande blogginlägg.
Alltid kärlek,
Clair