Uppstånden ur civilisationens vagga är den sumeriska “himladrottningen” Inanna en av de äldsta kända gudinnorna. I en del senare kulturer kallas hon dock för Ishtar, och vi människor har dyrkat henne i årtusenden. Det finns skrifter, världens äldsta skrifter, som tecknades för över fyra tusen år sedan, och som hyllar Inanna samt berättar om hur hon dog för att sedan återuppstå på den tredje dagen. Två tusen år efter Kristus.
Inannas energi bär den tydliga digniteten av uråldrig gudom. Hon är ingen lättsam Afrodite även om hon förknippas med kärlek, skönhet, sexualitet och fertilitet. Inanna är en välkänd krigs- och rättvisegudinna med sin kraftfulla energi – en arketyp och konstant påminnelse om vem du är, en skapare, en förstörare, dotter-mor-mormor, alla kvinnor, alla ett och samma.
Medan de övriga gudarna i sumerernas rike hade sina speciella roller, så gör Inanna som hon vill. Så långt bort från den traditionella modergudinnan som möjligt, bryter Inanna självständigt sönder könsroller, ambitioner, uppriktig och ärlig sexualitet, för att uppnå sina mål. Hon kan vara manipulativ och köra med tricks.
När jag känner att jag behöver fylla mig med självständig, uthållig och feminin energi, anger jag rytmiskt hennes namn som ett mantra, så som jag föreställer mig att människor gjorde på den tiden. Jag föreställer mig hur jag står där frisk och stark i den gamla världen där hennes tempel blomstrade. Att jag befinner mig i den vilda naturens orörda skönhet, i ett rike som strålar av möjligheter, lycka, fara och mystik. Jag centrerar den känslan i kärnan av mitt innersta, och tar med Inanna-energin in i mina nutida samspel. Lejonet är en klassisk symbol för Inanna, så jag kan också tänka mig att ha sällskap av ett andelejon eller ingjuta den ursprungliga stora kattstyrkan i form av gyllene ljus, som fyller min ande och avvärjer alla tvivel eller osäkerhetskänslor. Inannas energi är den ultimata grundkraften.