Varje gång som jag behöver ta beslut, även om det bara handlar om “struntsaker”, så konsulterar jag alltid min “inre instrumentpanel” först. Med fem enkla ord ställer jag frågan: “Hur känner jag för detta?”
Om tanken känns rolig och glad, anammar jag den direkt. Om tanken känns olustig och inte alls trevlig, så dumpar jag den direkt.
I Course in Miracles finns en lektion (185) som även den innehåller en femordig indikatorlampa – “Jag vill ha Guds frid”. Om jag tillämpar den och menar det på riktigt, även om det bara är för en kort stund, är allt lidande en omöjlighet, oavsett typ, plats eller tid.
Den lektionen är verkligen gudasänd därför att valet att må bra, är det vi alla bör sträva efter.
När vi lider isolerar vi oss från omvärlden och tappar kontakten med livskraften. Ett sinne som ständigt är fyllt med egna negativa tankar är som cancer, bortkopplad från alla friska celler. Vi är skyldiga oss själva och våra medmänniskor att upprätthålla frid inom oss. Om vi inte håller vårt medfödda kärleksfulla tillstånd levande, kan vi förgifta hela vår omgivning.
Sorg är en sak, den är förståelig. Lidande är något helt annat.