I många indianstammar är en drömfångare en rundel med något som ser ut som en spindelväv i sig. De ursprungliga drömfångarna tillverkades av vide och utsmyckades med fjädrar och ibland även pärlor.
Drömfångare kan spåras tillbaka till Ojibwes – Nordamerikas ursprungsbefolkning som även benämns Chippewa. Man tror att drömfångarna har sitt ursprung i Asibaikaashi, som var känd som Spindelkvinnan. Hon var en mytologisk moderfigur för alla barn och vuxna i Ojibwe. Men med tiden blev det en tuff uppgift för henne att ta hand om alla Ojibwe-människor, när de började breda ut sig mer och mer över större områden i Nordamerika och Canada.
För att hjälpa Asibaikaashi i hennes arbete, började Ojibwekvinnorna väva magiska spindelnät av vide, nässelfibrer och djursenor. Dessa hängdes upp över barnsängarna för att skydda från onda drömmar eller annat ont, som fastnade i nätet, innan det kunde skada.
Drömfångarens nät absorberar dåliga drömmar på natten för att sedan släppa ut dem under dagen. Fjädrarna, å andra sidan, fungerar som stegar som låter goda drömmar falla ner på barnet eller den vuxna som sover.
Så småningom började olika indianstammar umgås mer och mer p g a handel och blandäktenskap, och seden med drömfångare anammades av andra kulturer. Lakotastammen, som tillhör siouxindianerna, har sin egen drömfångarlegend som förknippas med Iktomi, en mytologisk lurig dubbelnatur-ande som ofta visar sig i skepnad av en spindel. I Lakotakulturen representerar drömfångaren “livets nät” med sina många bra och dåliga val. Drömfångaren är avsedd att filtrera de dåliga idéerna, från de goda, vilket hjälper folket att uppnå drömmar och visioner. I slutet av 1900-talet, när många indianstammar gick samman för bevarandet av ursprungskulturen blev drömfångaren allmänt förknippad med många olika infödda stammar och nationer.
Medan många tycker att det är fint att ha en drömfångare eftersom den är både ovanlig, vacker och anses skydda, så har den också orsakat en del kontroverser genom åren. Särskilt när icke-infödda tjänar stora pengar på hantverk inspirerade av infödda. Även lagligt, ifrågasattes detta. När det inom New Age-rörelsen blev populärt med drömfångare (runt 1970-talet), sålde och marknadsförde skrupelfria “konstnärer” sina varor som “äkta indianska som tillverkade av en viss stam”.
Trots att den Amerikanska Kongressen utfärdat förbud mot den här typen av handel, så är den fortfarande lukrativ med en oseriös marknad långt från den inhemska indiankulturen. Idag är det en utmaning att hitta äkta drömfångare med riktiga pärlor och fjädrar. På senare tid har de sagts vara mer amerikanska än indianer. De är gjorda av billiga material och är vanligtvis överdimensionerade.
Om man förhåller sig på ett sätt som respekterar historien och kulturen bakom hantverket, kan en drömfångare vara ett vackert sätt att hedra de människor vars rika kultur färgade en hel kontinent innan européerna invaderade.
Alltid kärlek,
Clair