Halloween

Halloween är ju egentligen inte en svensk tradition, men handeln vill tjäna pengar och sedan början på 1990-talet, har halloween sakta men säkert blivit även en svensk tradition. Halloween firas alltid den 31 oktober, fast här i Sverige kan den datumen skifta. Men vi får inte blanda ihop halloween med allhelgonahelgen för det är något helt annat.

Halloween, som är en förkortning av “All hallow’s eve” – Allhelgonaafton – härstammar från det uråldriga keltiska firandet av Samhain, som sedermera följde med de irländska immigranterna till USA.

Kelterna firade sitt nyår den 1 november eftersom den dagen var början på den kalla mörka vintern. Sommaren var slut, skörden var bärgad och det här var den tid på året som sammankopplades med mänsklig död. Kelterna trodde att slöjan mellan de levande och de dödas världar, var som tunnast under natten före det nya året. Därför kunde de dödas andar ta sig igenom ner till Jorden.

Förutom att skapa problem och skada grödor, trodde kelterna att närvaron av dessa andar underlättade för druiderna, de keltiska prästerna, att förutsäga vad som skulle ske i framtiden.

Man hedrade och bjöd in familjens förfäder, men gjorde allt man kunde för att skrämma bort onda andar.

Druiderna tände stora och heliga brasor, runt vilka folket samlades för att offra grödor och djur till gudarna. Man klädde också ut sig, oftast med djurhuvuden och skinn, och berättade om varandras förmögenheter.

När firandet var över, tändes de heliga brasorna ännu en gång för att skydda kelterna under den kommande vintern.

Det är ingen tvekan om att Samhain var den viktigaste högtiden för kelterna. Det var en avgörande tid på året eftersom solen blev svagare och svagare. Vintereldarna användes också för att hjälpa solen på dess resa över himlen.

År 43 e.Kr. hade romarna erövrat den största delen av det keltiska området (Irland, delar av Storbritannien och norra Frankrike), och under de 400 år som romarna styrde, kopplades två av deras högtider samman med Samhain. Den ena romerska högtiden var Feralia, i slutet av oktober, när de dödas bortgång hyllades, och vid den andra högtiden hedrades Pomona, den romerska frukt- och trädgudinnan.

På 900-talet hade kristendomen spridit sig till de keltiska områdena och blandades stegvis ihop med de keltiska högtiderna. År 1 000 e.Kr. bestämde kyrkan att den 2 november skulle göras till Alla helgons dag. Det råder ingen tvekan om att kyrkan ville ersätta det keltiska hedrandet av de döda, med en egen godkänd helgdag.

Man firade Alla helgons dag på samma vis som Samhain firades. Det tändes eldar och folk klädde ut sig till helgon, änglar eller djävlar, och kvällen innan, den som var den traditionella keltiska Samhain, började kallas All-Hallows Eve som sedan blev Halloween och för oss Allhelgonaafton.

Alltid kärlek,

Clair